Lingvistisk monokultur?

Textad översättning är något man sällan ser och aldrig under nyhetsinslag. Alltid voice over. I Landet Australien får man egentligen aldrig höra hur arabiska, japanska, indonsiska eller skånska låter och jag tror att något går förlorat för den som ständigt bara utsätts för engelska. Möjligtvis blir det en textrad om personen talar bruten englska eller det är något bakgrundsljud som dränker talet.

Kollar man på TV så är det textat om språket är annat än engelska. Vill man ha textning av ett engelskspråkigt program, säg ett där de pratar en rotvätska från Skottland eller Yorkshire, så får man vänta till programmet dyker upp som strömmat program. Icke att man skulle kunna få det textat vid orginalsändningen trots att det är bandat och inte direktsändning. Australiensarna är så långt bortkopplade från andra språk att de inte ens förstår engelska dialekter...

Australien är ett stort land, som hela Europa, men med bara 26 miljoner invånare utspritt mestadels runt kusten. Även om de är ett resande folk så blir det mest på semestrarna och därmed så är de olika regionerna ganska isolerade. Resultatet av isolation är inte bara många märkliga djur utan även att språket har regionaliserats. I Södra Australien så pratar man med ett lite annorlunda uttal  än i de flesta övriga stater och territorier. Dessutom så skiljer sig en del användande av ord mellan regionerna. När man väl har vant sina öron vid en variant av australisk engelska så kan det lite lustigt när man ska prata med folk från andra ändar av landet. Kanske det är på sin plats med direktöversatt konversation via AI framöver?

Att inte få heta det man heter

Något som snart blir ganska klart är att man här har en förkärlek för dokument. I Sverige är ju allt centraliserat och lätt tillgängligt via Skatteverket. Allt som behövs är ett personnummer och möjligtvis ett giltigt ID av någon form. Här är det ju liksom en hel hoper länder (delstater och territorier) som samsas under samma namn, Australien, och det finns egentligen ingen central samlingsplats för allt som är du som det gör i Sverige. Sålunda är det hårdvara och signaturer som gäller. 

När de då ser att man heter något annat som första namn i passet så är det sålunda det man framöver alltid kommer att heta i alla officiella sammanhang. Du kan protestera och ha hur mycket åsikter du vill och möjligtvis säger de att de ska göra vad de kan. Heter du Sven Lars Björnsson i passet men alltid har haft Lars som tilltalsnamn, vilket ju är ett vanligt sätt i Sverige, heter du sålunda helt plötsligt Sven Björnsson. Men det är ju inte jag, det är ju min pappa, säger du. Skiter väl Australien i.

Det står som adressat på kuvertet från myndigheten, i korrespondansen från din bank, i pappren från din läkare osv. Du har efter att hetat vad du har hetat i hela ditt liv blivit någon annan än den du alltid har varit. Efter ett tag blir det nästan som att du är två olika personer; ditt privata jag som dina vänner känner dig som och ett annat som myndigheter känner dig som. Skumt. 

I vissa sammanhang kan man stöta på begreppet "preferred name" och du skriver naturligtvis det du alltid har kallts för hemma i Sverige men det är sällan som det används även om fältet finns i dokumentet. Alltså får man vänja sig vid att i sjukhusets väntsal bli uppropad efter ett namn du inte förknippar med dig själv eller det kanske rent utav är din bortgångne fars namn.

Ofta när man ska skaffa någon sorts licens, intyg eller bevis för något ska man visa upp identifikationsmaterial till ett värde av 100 poäng eller så. Detta gäller även för dig som tänker vistas längre aller arbeta i Australien vilket du lär bli varse om... Varje plastkort eller dokument man kan visa upp har ett värde som kan vara ett viss antal poäng. Bankutdrag är X poäng, pass är Y poäng, födelsebevis är Z poäng osv.

När jag skulle ansöka om mitt truckförarkort för en tid sedan gick jag till det lokala servicecentret och fyllde i blanketterna. Sedan var det upp till bevis. Jag hade inte tänkt mer på detta än att jag kanske skulle få visa upp mitt lokala körkort, men icke då, de krävde mer. På körkortet finns inte bara information om vad jag får köra och när det går ut, utan även mitt foto och min adress. Räcker inte. Eftersom truckförarlicens är av allra högsta vikt i ett land som älskar dokument och stämplar så krävde de hela 100 poäng av intygande dokument. Körkort, lånekort, australiskt bankkort och svenskt bankkort och jag vill minnas att mitt kort som bevisar att jag har rätt till sociala försäkringar också var med i högen. På tjänstemannens arbetsbord såg det ut som att jag var på ett kasino med alla spelbrickorna i olika färger.

Om du har harvat dig igenom immigrationskarusellen redan så är du hyfsat van vid detta ständiga identifierande. När du sedan flyttat hit är det bra om du har så mycket identifikationspapper som du bara kan komma att tänka på. Se till att du har färska intyg från Skattemyndigheten med stämplar oh underskrifter, ditt aktuella pass samt helst minst ett utgånget pass som du förmodligen redan använt i immigrationskarusellen osv. 

Viktigt är att du snarast möjligt skaffar dig socialförsäkringskort så att du inte bara får hjälp om du behöver det utan även kan identifiera dig lokalt eftersom det ofta efterfrågas. Processen är långsam och tar flera omgångar av provisoriska kort innan du har rätt till ett permanent. 

Möjligtvis är man som svensk inte bara naiv men även bortskämd med en Storebror som har koll på allt i ditt liv. Det fungerar så bra att man inte ens tänker på det. Här blir man snart på det klara med att Sverige är ganska unikt och jävligt bra på många sätt.